1922 – när världen ska återuppbyggas efter kriget – vilar folkbildningen på framtidstro och engagemang. De politiska partiernas, nykterhetsrörelsens och kyrkornas studieförbund har arbetat upp en apparat för folkbildning som med lätthet kan spridas och växa och nå allt fler. Verksamheten bygger på föreläsningar, studiecirklar och lånebibliotek – och på att skapa platser där mötet med andra människor och med bildningen kan äga rum och åstadkomma förändring. Allt detta utstrålar ABF Stockholms programkatalog för hösten 1922 – samtidigt som vardagliga annonser, korrespondenskurser och högtidstal ger den nutida läsaren en resa till en annan tid.
Utifrån denna katalog har jag och ljudkonstnären Susanne Skog skapat ett ljudkonstverk där röster från 2022 läser upp varenda bokstav.
Inspelningarna har sen satts samman till en fyrtio minuters lyssningsupplevelse som har fått namnet Folkbildningsoperan – en hyllning till den samtida Bertolt Brecht. Men också för att rösterna i all sin olikhet tillsammans skapar en musik som låter 1922 års framtidsoptimism anropa vår osäkra nutid. Redan den imponerande listan över alla de olika slags undervisningsformer som erbjuds ger hopp: föreläsningar med/utan skioptikonbilder, stumfilmsvisningar eller kurser för självstudier som både lyfter individen och gynnar det framtida samhällsbygget.
Början på projektet var helt enkelt att en god vän till mig fick en samling småskrifter med folkrörelseanknytning från förra seklet. De texter som vännen inte behöll själv delade han generöst ut bland vänner som var intresserade och jag fick en hel hög. Däribland katalogen i dagstidningsformat från 1922: Meddelande från ABF Stockholm.
Mitt nyfikna bläddrande övergick snart i fascination över optimismen och stoltheten i texterna – och över den mångfald av språk som rymdes på de gulnade sidorna. Man hörde rentav deras röster. Där samlades högtidstal, formalia, kataloger över föreläsare som kan anlitas eller lärorika filmer som kan lånas – allt detta samsades med mer eller mindre seriösa annonser om grötfrukost, nyutkomna böcker och metoder för att vinna framgång genom självsuggestion.
Susanne Skog och John Swedenmark i arbetet med Folkbildningsoperan
Apropå ingenting frågade jag Susanne om hon visste någon som skulle kunna hjälpa till att göra ett ljudkonstverk av materialet. Och hon hade omgående ett förslag: att själv göra det. Därmed var arbetet igång.
Inspelningarna av alla de olika röster som ingår i hörspelet är i högsta grad en del av
konstverket. Med hundra att överbrygga, sökte jag och Susanne Skog efter det allvar och den övertygelse som kännetecknar de tryckta texterna - också när dessa ibland far ut i vad vi uppfattade som blommighet och svammel. Därför sökte vi upp inläsare som kunde förhålla sig allvarliga framför mikrofonen. Antingen fullblodsproffs eller människor som idag har ett djupt engagemang i folkbildningen, men också del röster som helt enkelt bara dök upp i vår väg eller spåningssamtal. Platsen för de olika inspelningarna var också föremål för stor eftertanke. Varje rum har ju sin egen klang (förutom kanske de moderna, massproducerade).
En del inläsare uppsökte vi i deras naturliga habitat. Andra kallades till lämpliga platser, medan de mer neutrala inslagen gjordes i studiomiljö. Avslutningen på varje besök i yttervärlden var att Susanne bad om en minuts absolut tystnad för att spela in de bakgrundsljud som behövs vid klippningen. Och varenda gång under denna tysta minut kunde alla inblandade fröjdas åt hur gesvint allt hade gått – att en bro hade slagits mellan då och nu, mellan optimismens 1922 och förvirringens 2022.
Några av de personer som medverkar med sina röster i verket:
Magnus Berg, Anneli Jordal, Marianne Steinsaphir, Jenny Wrangborg, Jenny Telemann, Hanna Ohlén, Göran Eriksson, Grethe Rottböll, Emil Boss, Calle Nathansson
Opmerkingen