tidigare föreställningar

Maj 2021 Väntans Svit

Väntans svit

av Birgitta Lillpers & Lars Sandberg

Premiär 9 maj, kl. 20.00

Vi väntar här på några andra.
Vi säger, modigt, nu:
-Nu väntar vi på dem, och inga andra: på

dessa sällsynta vi vet att vi kan vänta på

utan att de sedan, då de kommit,
hånas just för detta: att vi
inget annat, inga andra haft och att vi

suttit ner och väntat, spanat,
hållit tysta instrument.

Birgitta Lillpers har sedan sin debut 1982 tillhört de mest uppmärksammade svenska poeterna och är 2021

Sveriges Radios lyrikpristagare för diktsamlingen Kälda.

I den här föreställningen är Birgitta Lillpers läsning sammanvävd med specialkomponerad musik för viola av Lars Sandberg, i en tolkning av violaspelaren Henrik Frendi.

Medverkande

Birgitta Lillpers – läsning

Henrik Frendin – viola

Föreställningsintroduktion Magnus Florin.

Föreställningen följs av ett samtal mellan poeterna Helga Krook och Jenny Tunedal, modererat av Magnus Florin.

Texten är hämtad ur diktsamlingen Propolis, Wahlström & Widstrand 1995

Musik komponerad 1999 av Lars Sandberg

Producerad av Johan Petri, Niklas Billström

och Magnus Jacobsson

Foto: Cato Lein

Introduktion

00:00 / 08:50

Väntans Svit

00:00 / 20:38

Samtal

00:00 / 36:02

Feb 2021 Glasmolnet

Vad händer med ett flygplan som flyger genom ett askmoln? Det blästras inpå bara metallen, fönstren repas till en mjölkartad hinna, motorn kapslas in i svart glas. Det låter som något av konstnären Anselm Kiefer. En svindel mellan olika skalor, olika världar, olika sorters materia. Partiklarna från askmolnet från vulkanen Eyjafjallajökull i april 2010 bestod av ytterst små skarpslipade glaskorn. Små små partiklar av glas. När man utsatte dem för ett experiment av förslitning som skulle likna de förhållanden i luften där de befann sig efter vulkanens utbrott, upptäckte man efter två veckors oavbruten friktion att partiklarna inte förändrats ett dugg: de var lika skarpslipade som innan.

Susanne Skogs hörspel Glasmolnet cirklar kring den isländska vulkanens utbrott. Röster stiger och sjunker, anekdoter och nyhetsrapporter blandas med exakta beskrivningar av lava, magma och aska: en uråldrig natur bortom vår kontroll, en ung jord där allt fast plötsligt ännu är i rörelse, kolliderar med det hypermoderna samhället och människans sårbara kropp. Ur kollisionen stiger ord som glas, aska, lava, moln, glaciär pånyttfödda till våldsam och poetisk kraft. Kontinentalplattorna rör sig med samma hastighet som en människas naglar växer.

— Helga Krook